liaannaochqim

Runnit mycket vatten under bron sedan sist. Bla så har vi, eller Mats, ska jag förtydliga, köpt en till häst. Sen drog han till sin dotter i Frankfurt några dagar, så jag har inte varken haft tid, eller ork att blogga. Dygnet har bestått av jobba, hästar, sova, jobba, hästar sova. Typiskt man hade jobbarhelg när han åkte iväg. Vad har han köpt då? Jo, en gammal pensionär på 10 år.



Tyri Svarten

Mats har trånat efter honom i ca två år o i fredags ringde dom och sa att han var till salu. När vi har sett honom på TV någon gång har Mats alltid sagt: Det är en jävla bra häst det där.

Nu blev det så att han åkte ner till Borlänge i lördags och hämtade den gamle. Stannade i Sandviken hos sin kompis Göran över natten och kom med honom vid fyratiden på söndagen. Var lugn och fin efter den långa resan.


Gick en sväng med honom så att han fick röra på sig efter sju timmar på bilen.



Sen fick han gå in i boxen och vi tog Anna på en tur. Snäll som vanligt. Dom håller på att samla ihop järnskrot på ett ställe efter vägen, det utökas med nytt varje dag. Blev lite rädd för ett par gröna plåttunnor och en stor gul traktorskopa som var ditställda, hade lite tendens att vilja bryta ut åt sidan, men Mats gick fram till hennes huvud då gick allt bra, konstigt om hon aldrig skulle reagera på någonting.


Vi släppte inte ut den nya på måndag morgon utan Mats gjorde det när han jobbat klart, hade bara halvdag. Var lugn och fin, tittade sig nyfiket omkring. En som också var nyfiken var lilla Anna. Stod och stirrade på honom hela tiden. Qim däremot var upprörd! Hagarna är bredvid varandra och han gick hela tiden längs med tråden och hade öronén bakåtslickade, vaktade sin lilla vän. Rekylen brydde sig inte ett dugg, han hade ju kunnat hälsa på honom på natten iom att dom hade boxarna bredvid varandra.

Åkte till stallet direkt efter jobbet, Anna Dahlberg som är equieterapeut skulle kolla igenom Qim. Som vi har sett drar han upp vänster bogblad, annars kändes han hur fin som helst, kunde känna lite gallor höger bakknä. Qim är bland de mjukaste hästar hon har känt på. Är nog inte lätt att böja fram någon hälta på, särskilt inte bak tyckte hon, för det tar aldrig stopp. Satt lite akupunkturnålar på honom efter hela överlinjen och oj va trött han blev! Gäspade gång på gång. Fick rådet att stretcha vänster bog, se till att han slappnar av och släpper ner den och stretcha snett framåt och bakåt.

Fick känna igenom Tyri också. Hon var förvånad hur fräsch han kändes, men tanke på att han startade så sent som för sex dagar sedan. Mjuk i musklerna och kunde inte känna några anspänningar. Däremot så har den gamla hästen absolut inga muskler längst hela ryggen. Ser ut som Lucky Luke´s häst Jolly Jumper. Ryggrad som sticker upp och höftknutor som sticker ut. Har mest troligt gått med helt fel sadel en längre tid, så han har inte kunnat utveckla muskler. Fattas säkert 5 cm av muskler på bägge sidorna av manken och ner mot bogbladet. Absolut ingen sadel på den hästen på ett bra tag. Är dessutom lite snedmusklad, så vilken sadel man än skulle lägga på kommer att ligga snett.



På tisdagen fick Anna bara lite pyssel och vi tog killarna på en promenad tillsammans. Jag red Qim och han hade väldiga problem att hålla jämna steg med Tyri, för han gick på i en otroligt rask takt. Gick lite stigar i skogen. Efter en liten hoppbana av trädstammar så han fick lyfta på benen och det var han väldigt duktig på, inget snubbel där inte.

Sen då på onsdagen skulle Mats ut och skritta honom i vagnen. Jag var kvar i stallet och mockade och skulle fixa maten. Såg väldigt harmoniskt ut när dom skrittade iväg. Efter ett tag ringde Mats. Du, nu måste du komma och hjälpa mig. Va? Vad har hänt? Jo, när han kom ut från gården och skulle svänga höger, mot rakbanan som leder ut mot heden, gick det absolut inte. Hästen bara vrider huvudet mot höger, skjuter ut bogen mot vänster och bara driver iväg mot vänster. Han blev alltså tvungen att gå in mot "byn". Gick en runda och tog sen en genväg till stallet. Men nu är det så att genvägen är rejält geggig just nu och där är en hemmabyggd bro över en å man måste över. Mats blev "lite" nervös hur det skulle sluta, men det var inga problem alls, han bara klampade på. Sen när han kommer ut på rakbanevägen o ska ta sig efter den till skogen, är det kört igen. Får hästen runt och tar geggavägen tillbaka där jag möter upp honom.

Blev riktigt orolig när han ringde men det gick ju bra. Gick med honom hemmåt och hästen var hur fin som helst. Vi bestämde att vi skulle fortsätta rakbanan frammåt och inte gå hem. Men när vi kommer till infarten till stallet går han inte att styra rakt fram. Vrider sig in mot stallet och jag får med all min kraft pressa honom frammåt mot vägen. Sen går han så snällt igen. När vi kommer till vägskälet där geggavägen är så ska han bara in där. Mats försöker styra rakt fram, men han bara gapar, jobbar med tungan och är helt ostyrbar. Får igen putta honom efter vägen och sen är det helt problemfritt igen. Skrittar rakbanan fram och tar en liten sväng skogen sen hemmåt, helt problemfritt.

Tar in de andra två så dom får äta lunch. Sen bestämmer vi att vi tar honom en sväng till och jag ska rida Qim med. Samma procedur upprepas. När Mats ska svänga höger mot rakbanan flippar han ur! Nästan kastar sig åt vänster, kör upp huvudet, gapar och när Mats försöker få honom att stå still börjar han småresa. Vi hade inget annat val än att ta vänster. Gör en sväng tillbaka på en gård en bit efter vägen och försöker ta oss mot rakbanan. Icket! Vid vändplanen in mot stallet gör han samma sak, bara bryter åt sidan. Mats ta i honom för att stanna upp, då börjar han resa i vagen. Herrejävlar vilken idiot! Var bara att låta honom gå i motsatt riktning, så vi körde ner till badplatsen. Finns en stor vändplan där och där gick det hur bra som helst att styra honom till höger och vänster. Suck.

Därifrån tog vi genvägen över Hästkroken och allt flöt på bra. När vi kom fram till rakbanan och skulle ta höger ut mot skjutbanan började han igen. Hoppade av Qim snabbt som sjutton och puttade honom rätt väg, sen gick allt hur bra som helst. Körde stenmjölsbacken upp och tog sandbacken neråt på hemvägen. Väl i stallet släppte jag in Qim i boxen direkt och hjälpte Mats sela av, vi stod ute och han stog helt blixtstilla hela tiden.

På torsdagen tog jag lokselen på honom och gick ut från stallgården. När vi närmade oss vägen utanför började han bryta vänster direkt, skulle absolut inte till höger. Lilla jag kämpade och fick honom till slut att stå still. Sen gick jag runt på volt, i höger varm o vänster varv. Provade att gå mot rakbanan och det gick bra. Vände gick ett varv på volten och ut mot rakbanan igen. Så där höll jag säkert på i en tjugo minuter. Nina kom och jag stannade och pratade med henne. Då började han steppa, gapa, jobba med tungan och tillslut började han stegra. Jesus! Vilken psykopat! Snacka om att bli uppstressad! Hästen är absolut inte dum, utan det verkar snarare som ett psykiskt problem....Fortsatte lite där vi slutade innan och han skötte sig riktigt bra!

Sen gick jag in på stallgården igen och tog pallen och satt mig upp på honom. Hade buntat rejält under lokselen men olika paddar. Stod helt still när jag satt mig upp sen började cirkusen! La in backen, ptroade så han stannade, då började han stegra i stället. Bad Tessand leda mig in på ridbanan o är gick det bra. Red bara några varv o sen gav jag mig.





Köre den lilla när Mats kom och det är helt otroligt. Hon som är ett år är den som sköter sig bäst! Vi delade på oss så jag körde henne alldeles själv en bit. Funderade lite i början var Mats tog vägen, men knallade sen på som vanligt. Sen när vi möttes upp igen blev hon glad att se husse. Qim fick vila för han hostade lite grann. Undra om det kan vara akupunkturen som satt igång någonting som legat i kroppen?

Fredag tog jag Tyri igen på en promenad. Den här gången följde han mig helt utan protester! Gick utan problem att ta sig efter rakbanan. Sen när vi kom till avfarten till genvägen mot Hästkroken så började han igen! Samma procedur där som vid stallet. Gå runt runt på volt hitåt o ditåt. Efter ett tag gick han efter mig som en hund. Då tog vi en liten sväng i skogen bara för att mysa. Tror Mats har rätt i sin teori. Hästen ser en rakbana och vill absolut inte dit. Tyvärr! Risken finns väl att han är bränd i skallen.

Red Qim en liten stund på ridbanan utan att ställa alltför höga krav, bara så han också får känna sig omtyckt:) Sen tog jag även Anna dit och försökt köra lite lydnadsövningar. Men där är hon den som uppför sig sämst:) Tjurskallen kommer fram och hon försöker göra som hon vill. Men man får lirka och locka så då går det bra.Är väl inget roligt att gå runt där tycker hon. Men hennes hovar behöver lite mjukt underlag, för jag tror hon håller på att vara lite hovöm.

Lördag hade jag timmar och tog Tyri på promenad igen. Känns som om man måste lägga mycket tid på honom så här i början. Den här gången visade han inga som helst tendenser till att bråka. Följde mig rakt fram på rakbanan som en hund. Skönt! En sväng i skogen och sen hem. Anna fick en promenad i grimskaft runt Hästkroken, sen var det dax att åka tillbaka på jobbet.

Direkt till stallet efter jobbet på söndag. Tyri fick en liten stund på ridbanan, hade honom vid handen först. Riktigt duktig på att lyssna! Kan gå väldigt sakta så man hinner korrigera honom. Jobbade med böjning och att han ska söka sig framåt, nedåt. Riktigt avslappnad och trevlig! Mjukare i vänster varv. I höger blir det mer som när dom voltar inför start. Ställd utåt och skjuter innåt med bogen. Men med ett lätt mothåll på halsen med handen, gick han att forma riktigt bra. Sen satt jag upp o red några varv innan jag gav mig. Han är iaf otroligt känslig för hur jag fördelar min vikt, positivt!

Qim fick en sväng i mörkret runt Hästkroken, för där är det gatbelysning. Nu går det inte att fara i skogen efter halv sex, ser absolut ingenting. Men sedan Tyri har kommit har Qim otroligt bråttom när vi är ute, mer än vanligt. Han vill helst inte lämna Anna när det är två killar hemma som kan lägga beslag på henne. Nu går ju inte Tyr tillsammans med dom ännu, men det kan ju inte Qim fatta, han tror nog att han ska knycka lillan av honom:) Känns lite oroande at släppa ihop dom framöver, men vi ska göra ett försök iaf. Mest praktiskt att ha alla i samma hage, både vad gäller vatten o mat.

Slutade elva på måndag så direkt till stallet. Började med Tyri. Loksele på och upp på ryggen. Blev riktigt förvånad då hästen knallar iväg ut från gården helt utan protester. Svänger självmant höger mot rakbanan o går på med öronen frammåt. Oj, oj klapp och duktig häst. Vill svänga in på vägen som går in strax efter sommarhagen. Jag tar i honom och säger proo. Han stannar och så är cirkusen igång. Backar, försöker vända,stegrar, men jag så får jag honom åt rätt håll och så skrittar han bara på igen. Närmar mig infarten mot Hästkroken och väntar på protester, men inte, fortsätter rakt fram. Förbi skrothögen och sen blir det tvärstopp! Bråkar rejälv. Jag sitter bara lungt och väntar. Måste ta i honom ibland då han drar åt sig tyglarna. Backar, kör upp huvudet och börjar stegra. Först små resningar, sitter bara och åker med. Han är egentligen ganska lugn, flippar inte ut totalt, men ändå stressad på något sätt. Försöker lugna honom, men han stegrar högre och högre så jag bestämmer mig för att hoppa av till slut. Vill egentligen inte, men han stegrar så han står rakt upp och vill inte riskera att han stegrar över. Behärskat förbannad! Samtidigt blir man rädd. Jävla häst! Går rakbanan frammåt och han följer som en hund. Irriterad hela vägen. Kräver att han går bakom mig och inte en hov för långt fram. Kortar stegen och han är uppmärksam och gör likadant. Känner nog vibrationerna att han är nära en strypning.

Men är det något jag besitter så är det tålamod. Visst kan jag höja rösten och knuffa till honom, men inte slå, för då är man själv den stora förloraren. Har kontakta en tjej här i Bureå som är utbildad Parelliinstruktör, alltså jobbar med ledarskap och hon ska få hjälpa oss. För vi behöver hjäääälp!!!!! Enligt förra tränaren går han köra allt, älskar att bli riden och är jättesnäll. Visst, jättesnäll är han i hantering. Ägaren säger detsamma, småflickorna kan ju köra honom. Skötartjejen sa till Mats, ni har köpt en kanonhäst. Men va fan, har dom skickat en annan?? Eller testar han oss stenhårt? Fortsättning följer.