Duktig lilla :)

Började dagen med att ta Tyri in på banan. Han bara var tvungen att få löpa av sig lite. Banan var givetvis hård i botten, men ytlagret var hyfsat mjukt, plussgrader igen och regn. Springasugen var han, tur det var lungt, bara en inne och körde jobb. Fick gå bakvarv och han laddade på rejält på publiksidan. Mas tyckte inte att det var riktigt samma tryck i honom, men han har ju bara gått och skrotat ett tag. Desstom hade vi bara fyra av de kortaste broddarna i, så han fick nog inte riktigt fäste.
 
Lyxigt att ta bilen och åka in. Känns som om det går så mycket fortare. Slipper koppla finka, kolla belysning och allt som hör till. Han var hur lättlastad som helst idag, inga som helst tveksamheter. Bra för Tyri att komma iväg på kortturer, så kanske han glömmer de långa, dryga. Nu är han nyduschad, så kanske tar fram klippmaskinen imorgon, lite långhårig är han på väg att bli.
 
 
Sen så gick Mats gick på min linje vad gäller Anna o Pullerten. Idag så satt vi på henne lokselen och lånade Tessan o Stefans rockard. För säkerhets skull så fick slaggjorden åka på. Vi har faktiskt inte använt den sen hon kom hem. Mats tyckte att jag kunde köra Qim, men jag red honom barbacka istället, om man skulle måsta ingripa.
 
Släppte ut Mats o Anna, och hon bara skrittade iväg, helt obrydd om ny utrustning och vagn. Jag kom ikapp och gick om. Qim var laddad som sjutton. Hade lust att börja med sina små galoppsprång, men det fick han inte :) När vi kom närmare där grävskopan stod, så låg det två plåtar som blåst in mot vägen. Qim han höll ju på att få spunk. Först plåtar och sen den där hemska grävskopan, som stod stilla och tyst :) Han började steppa, vrida sig och he skallen rakt upp. Jag valde att hoppa av och leda honom förbi. Inte för min skull, utan för Annas skull, så han inte skulle sätta griller i huvdet på henne.
 
Men brydde hon sig? Nä, nä inte ett dugg. Knallade bara helt lugnt och sansat förbi. Körde runt det lilla sandtaget två gånger och sen hem. Qim han började gruva sig för farligheterna redan när vi gick rakbanan hemmåt. Jag hoppade av igen för att han inte skulle påverka Anna med sina klena nerver.. Hon uppförde sig så bra! Mats tom satt och bankade med foten i korgen på rockarden, och helt obrydd var hon. Nu hade vi iofs bomull i öronen på henne, bara för att dämpa skrammlet lite. Selade lös vagnen ute och hon stod så snällt och fint. Gud vad hon är duktig!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0