Tårar och förtvivlan......samtidigt glädje.......
Ledsen, ledsen, ledsen.......
Travgala igår.....var jag där....nääää.....jag låg på IVA..........
Thailand imorron..........kan jag åka............nääää.........får inte för doktorn..........
Här har man gått och glatt sig för både det ena och det andra. Varit orolig att Dennis ska skada sig under en hockeymatch eller att någon av dom ska bli sjuk..........
Vad händer..........jo jag blir knockad av Lia Anna, rejält..................
Var inne på banan med henne o Qim. Mats började med att köra Anna. När hon var klar så duschade jag henne under tiden Mats gjorde i ordning Qim. Skrittade runt i grimskaft och dom skrek hjärtskärande efter varandra. Det hade dom föresten gjort när Anna var ute oxå.
Qim spanade efter henne och ropade.
Mats o Qim kom tillbaka. Hade varit runt slingan och det hade klibbat ganska rejält, så han skulle ta bort snön under hovarna. Även Qim på tårna, laddad och speedad.
Gick inte att ställa in henne i boxen, hon bara klättrade efter väggarna. Så jag tog grimskaftet och gick iväg med henne igen. Hade varit lite besvärlig första vändan. Kastade med huvudet, reste sig och var speedad.
Sen så small det bara till! Jag stöp som en fura rakt ner. Fanns inte en möjlighet att få åt mig någon luft, totalt stopp. Nu dör jag, tänkte jag. Sen tänkt jag, inget Thailand. Ner på alla fyra och tillslut kunde jag snappa in lite luft i lungorna. Just då kom det en karl körandes med bil och stannade. Vad har hänt frågade han? Hon sparkade mig, stönade jag fram. Masade fram till bilen och hängde överkroppen in över förarsätet, fortfarande stående på knä. Andningen lättade lite, men några djupandningar var det inte frågan om:(
Kan du gå och ta fast henne, hon sprang upp mot hagarna. Tur hon inte drog in på banan. Själv stapplade jag iväg och skulle stänga grindarna ut mot bostadsområdet. Tänk, tankeverksamheten fanns kvar. Fick bara igen den ena grinden, den andra var lite fastfrusen och det var inte läge att börja ta i kände jag. Gick till Sören Östmans stall och bad en kille där att stänga den andra grinden. Pustade ut en stund där innan jag gick ut på stallbacken igen. Då kommer Helena Ståhl med Anna.
Ska jag ställa henne i en box frågar hon? Gör det stönar jag fram. Ringer själv 112 o frågar om man bara kan komma in på akuten själv, hur dum får man vara, klart man kan. Ska vi skicka ambulans frågar hon? Nä, jag får skjuts sa jag. Helena skjutsar upp mig och följer mig in, Tack snälla du! Först sa jag att hon inte behövde, man tror ju att man är en viking ut i fingerspetsarna.....men det var skönt hon gick med mig in. Hjälpte mig dessutom av med skorna :)
Fick komma in direkt. Lägga mig i ett rum och en läkare kom på två röda sekunder. Smärtstillande, morfin, I like it. Sa att jag hade fått en spark i bröstet, för det trodde jag i början. Kommer inte ihåg någonting direkt före. Skickad på röntgen ganska omgående. Tillbaka till akuten. Läkaren läste av bilderna, två brutna revben bak i ryggen på höger sida och misstänkt hål i lungan.Tillbaka på röntgen igen, den här gången skiktröntgen. Såg först ett hål på höger lunga, men det visade sig att det bara var en mindre rispa, men lungsäcken, tror jag det var, var fylld med vätska. 3 cm vätska, precis på gränsen för att dom skulle måsta dränera. Kollade blodtrycket stup i kvarten, för det var lååågt, har högt i vanliga fall, men man var väl delvis i chock.
Blev transporterad till IVA för observaton under natten. Ville se hur jag syresatt mig bl a. Ställde in apparaten så den kollade blodtrycket varje timma. Pssss. Pssss.
Gulliga Elise och en kompis till henne kom upp med dricka, snus och godis. Gulliga personalen lät mig ha min mobil, ville ju ha direktreferat från galan, som jag inte kunde gå på, snyft, snyft.
Ändå härligt att höra applåderna och jublet när Tyri blev vald till Årets äldra kallblod :)
Sen blev Karina själv utsedd till Årets Raket, liggandes i sängen på IVA:)
Sen blev han utsedd till Månadens Häst i december.
Häftigt att tre hästar från lilla Bureå har blivi utsedda till Månadens Häst 2012, kallblod alla tre dessutom!
Fick iaf åka hem i em. Var iväg på röngen igen och det såg stabilt ut, ingen försämring iaf :) Ska tillbaka och kolla om en vecka. Kraftigt smärstillande mediciner och sjukskrivning en månad:( Få se hur fort man blir bättre, för det blir ju riktig tufft för Mats om jag har ont i en månad. Men har prova att ha sprickor i revbenen fram och blev ganska snabb bra. Känns som om det är mindra smärsamt att det sitter bak o inte fram fakiskt.
Ska iaf inte ta något morfinpreparat ikväll. Ska vinka av Elise på flyget imorron 06.30. Barnen har beslutat att åka ändå, utan mamma, efter viss övertalning. Dom har varit väldigt tveksamma och jag förstår dom. Men det blir nog trevligt när dom liks har kommit fram och dom har sett fram emot det här en tid nu. Men visst skulle jag så hemskt gärna gjort dom sällskap!!
Kommentarer
Trackback
