Presentation

Hesan!

Jag heter Karina är född -63 och bor i Bureå som ligger 17 km söder om Skellefteå.

Ett av mina stor intressen är hästar (trav) å jag och min sambo Mats har två stycken kallblod tillsammans.
Qim som vi köpte aug. -09 och lilla Anna som vi hämtade 6:e december i år.
Tänkte att starta en blogg kan ju vara ett bra sätt att hålla Annas uppfödare informerad om hur det går för henne :)

Qim köpte vi som sagt hösten -09 och vi har gjort 13 starter med honom, totalt har han gjort 22 starter. I prispengar har han dragit ihop 64 550, varav 31 150 under tiden vi har haft honom. Sänkte sitt rekord i höstas till 32,5. Tycker att han gjort det riktigt bra :)

Qim´s problem är att han är bakrädd och spänner sig i loppen. När han skulle gå sitt kvallopp, ramlade nämligen den förra ägaren av och han fick skena själv med vagnen runt banan. Tyvärr fick vi ingen info. om det,  vi hade nog aldrig köpt honom om vi vetat. Tack och lov så slår han inte, utan klipper bara i, men det är inte så roligt det heller :(

Qim var aldrig riden när vi köpte honom, men som med de flesta travhästar, är det ju oftast inget problem.
I och med att jag började rida AR med min förra häst, var det perfekt att start med det på en gång. Rider för Lena Lindfors och tycker att hon är bra. Tyvärr är det bara var sjätte vecka, skulle gärna rida för instruktör lite oftare, ibland fastnar man och skulle behöva lite goda råd. Men han är helt underbar att rida Qim. Mjuk och smidig och har så otroligt lätt för att böja och samla. I sina bästa stunder har han en sådan kort och samlad trav att han nästan står på stället. Behöver inte hålla honom i munnen utan bara avslappnat gunga med.  Älskar det :) Enda problemet är att han kan "krulla ihop" sig lite för mycket.


Så var det lilla Anna. Mats gav bort sin förra häst Espe Pil i juli i år och började fundera om vi skulle skaffa något nytt. Han satt på Travsport och kollade stammar lite planlöst och då hittade han Anna. Rinde Ragnhild som uppfödaren heter och undrade om hon hade tänkt sälja och efter lite funderand sa hon ja. Hon fanns i Hälsingland så Mats var ner och tittade på henne samtidigt som han hälsade på sin mor i Huddiksvall. Det var en social och framåt liten dam tyckte han. I augusti åkte jag med ner och hon var verkligen fin, orädd och tuff fick man intrycket av.

Den 6:e december åkte vi alltså ner och hämtade henne. Vi hyrde en tvåhästars lastbil så att det skulle vara så bekvämt som möjligt för henne att åka, dessutom är det kamera monterad i den så man ser vad som händer där bak. Gick väldigt lätt att lasta, stannade bara till då hennes mamma ropade, men det behövdes bara en puff i rumpan så knallade hon in. Jag skulle åka där bak med henne, för att hon inte skulle känna sig så ensam var det tänkt, men den lilla damen stog bara och åt hö, så i Sundsvall hoppade jag fram till Mats i hytten och govärmen.
Stannade två gånger och bjöd vatten men hon var inte intresserad av det. Halv åtta hade vi börjat åka och var framme i Skellefteå halv tre. Då var det dax för frysmärkning direkt. Gick bra att lasta ur och var lugn och fin under märkningen, brydde sig inte ens ett dugg när dom rakade henne. När vi skulle lasta på igen för att åka hem till Bureå tvekade hon lite för att gå på, men det behövdes bara en hink med lite godis så knallade hon på igen.
Framme i stallet hälsade hon nyfiket på de andra hästarna. Lugn och fin och verkade inte tänka på mamma, men hon var väl trött kan jag tänka mig. Trötta var jag och Mats också, men han åkta tillbaka med lastbilen direkt och jag stannade i stallet för att kolla läget. Åkte hem för lite mat och tillbaka igen. Hon verkade nöjd med tillvaron och hade druckit och tuggade bara hö. Trodde att jag skulle ha svårt att sova när vi kom hem men somnade så fort huvudet låg på kudden.

Nästa morgon åkte vi till stallet för att släppa ut de andra hästarna och kolla läget med Anna. Det var skönt att se att hon hade legat, var full med spån och hade ätit upp all mat och druckit sitt vatten. Hennes blivande kompis, ett sto, korsning mellan shetland och islänning på 1,5 år fick stå inne med henne till klockan elva. Spännande att släppa ut dom i hagen var det. Lady som ponnyn heter, visade riktiga subbfasoner, tjöt och slog, men Anna var inte direkt brydd , utan sprang runt och kollade hagen. Skrek lite, men var inte direkt orolig. Efter 1 1/2 timma fick dom komma in igen, vila någon timma och sen ut igen. Nu efter nästan tre veckor har Anna tagit kommandot, men himmel så roligt dom har tillsammans! När man släpper ut på morgon är det ofta fullt race ett tag innan dom börjar äta. Har provat att ha dom tillsammans med Qim i hans hage, hade honom i grimskaft när vi testade, men Anna var alldeles för intresserad att provsnutta och det gillade han inte, så det får bero ett tag till. Men det är nog inte fel att dom får gå med äldre hästar som kanske kan fostra lite grann.

Hon har gjort stora framsteg i hanteringen. Var inte intresserad att lyfta bakbenen i början, men nu kan vi lyfta alla ben utan några större problem. Tycker om att bli borstad men INTE under magen, då kommer kosparkarna, rejält kittlig. Inga problem att rör i ansiktet eller öronen. Har haft en lite ponnysele på henne några gånger när vi varit ute och gått, det enda som hon tycker är otäckt är när man ska spänna bukjorden, så det gör vi så försiktigt.
Har haft kedjor hängandes på sidorna av selen som både låter och rör på sig och det bryr hon sig inte om alls. Har inte använt någon svansgjord ännu, men den kommer snart, och har inte provat något bett heller. Ska bli spännande och se om vi klarar av att köra in själva för det har vi aldrig provat. Har köpt en bok och en dvd med Hans Sidbäck som är bra, gör man efter hans filosofi kan man nog inte misslyckas, gäller bara att ta det lungt och försiktigt, att hästen ska förstå vad man vill.

Har varit ute och gått med henne alla dagar utom en. En fölunge med en så himla gångfot tror jag inte det finns många av. Hålla hennes tempo ska man vara vältränad för. Vi har diskuterat om man ska låta henne gå på i sitt höga tempo eller försöka lugna ner henne. Mats tror hon kan bli en "rusare" om hon får fortsätta. Men det är mycket av glädje tror jag, för hon tycker det är SÅ roligt, komma ut och se lite grann, eller inte lite, för vi går inne i villaområdena för det är så mycket snö annars. Har mött bilar, människor på sparkar, hundar och ungar och allt går bra. Till och med snöslungor där det står en kaskad av snösprut fixar hon. Ska snart in till centum och titta på bussarna har vi tänkt. Ibland följer jag med på Qim och hon bryr sig inte om vi vänder om och försvinner från henne, hon är bara på väg frammåt. En god egenskap är att om vi kommer upp jämnsides då bara ökar hon, att "vara först instinkten" verkar finnas där.
 

Anna och hennes kompis Lady.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0