liaannaochqim

Denna eviga kyla. Man fryser händer och fötter av sig varenda dag. Igår var Mats ute med Qim och körde efter Burviksvägen. Den stiger hela tiden uppåt i flera kilometer, vi kör ca 2,5 km och vänder och kör nedåt. Det blir en ganska lagom sväng, har pulsmätare ibland och lunkar han på i lungt  tempo brukar han ligga kring  165-170 i puls . Kom en bil med släp, när dom var på väg ner, saktade inte av någonting utan passerade i full fart. Qim blev rädd när släpen passerade och drog i väg i galopp, men det gick bra att få stopp på honom, var väl lite mör i benen skulle jag tro. Han är ganska säker i trafiken, men visst, tar folk inte hänsyn så kan han ju bli rädd.

Själv skulle jag ta en promenad med Anna, för vi förstod att Mats skulle frysa efter körturen. Den blev inte lång för hon var stökig som sjutton. Kastade med huvudet, tvärdrog iväg, skulle bitas och var allmänt busig. Jag var jättetrött innan vi var tillbaka i stallet. Men det är ju ingen jätteliten tjej, mätte henne för ca två veckor sedan och då var hon 128 cm i manken. Vi ska försöka mäta regelbundet för att ha lite koll.

Ida fick Anna gå i backen för första gången. Jag red Qim barbacka och Mats gick med Anna. Hon är faktiskt lättare att gå ensam med när hon har häst med sig, busar inte lika mycket då. Finns en backe även i skogen i närheten av stallet. Det är en jättefin väg som går förbi skjutbanan och fortsätter ända till infarten till Nedre Bäck. Skulle tro att det rör sig om en sträcka på 7-8 km enkel väg, om inte längre. Vi upptäckte nämligen att vägen var plogad idag. Den börjar med en rakbana, som dom försöker hålla upp hela tiden, sen står det något slags pumphus där, så det är kommunen som håller upp vägen dit från E4, men som sagt någon hade plogat upp skogsvägen också.

Efter en bit mötte vi Tomas och Berra som kom och drog däck. Skulle prata lite, med Berra ville inte stå still och började backa, tog stopp mot däcket, så då kastade han sig framåt i stället och tappade däcket. Då blev Qim lite småhispig så jag hoppade av, bättre an att trilla av. Anna hon tog det hela ganska lungt. Vi var ganska nära inpå varandra, för dom har ju inte plogat så brett, mötas två hästar med vagn skulle vara spännande.

I alla fall utnyttjade jag däcket som låg kvar till att hoppa upp igen. Fortsatte att gå och kom fram till backen. Lillan började gå lite saktare efter en bit i backen, men hon mal på och går med härligt övertramp! Skulle tro att den här backen är ca 600 meter lång, man har E4 ganska långt ner så lutningen är ganska brant. Stannade på toppen så Mats fick ta åt sig andan, han gör det bra!

Nedför gick hon på i sitt höga tempo och halkade lite grann ibland med bakbenen, men det blir väl så när dom bromsar lite grann. Vi turas om med att gå först. Qim blir så nöjd när han får gå om, då åker öronen fram direkt, annars går han och småtjurar bak i lillrumpan.

När vi kom tillbaka till stallet var lilla Lady på väg ut. Anna hade tänkt följa en sväng med henne också, ville vända och gå med. Men det var inga problem att få henne på andra tankar. Hagen var alltså tom när vi släppte ut henne, men tog det med ro och ropade inte efter Lady, känns skönt, betyder att hon är ganska trygg i sig själv och det är ju mycket positivt!
.