På G
Idag blev det en tuff dag för lillan. Körde först lite övningar med ensilageplast, drog det runt henne, prasslade, och drog det över hennes kropp. Lite jobbigt bitvis, men hon är jätteduktig må jag säga. Sen la vi ut presenningen på backen, och hon fick träna att gå över. Det är absolut ingenting hon bryr sig om!
Sen tog andra övningar vid. Idag bad vi vår granne Tomas komma och hjälpa oss. Han är absolut inte hästvan, men leda en liten ettåring, ska väl inte vara några problem....ha ha. Hur som helst så stod körning med "släpskaklor" på schemat. Vi använde oss av två tunna träribbor. Ragnhild hade tipsat oss slangar, som vi hade med oss, men i kyla blev dom lite besvärliga att ha att göra med.
Vi började med att Tomas och Mats gick på varsin sida av henne med grimskaft. Jag gick bredvid och bara höll den ena ribban bredvid henne. Provade att lägga den mot magen lite försiktigt. Ingen reaktion. Höll den så att den rörde vid låret lite, ingen reaktion. Hon brydde sig inte alls, så vi beslöt att sätta fast dom.
Mats hade spännt fast panikhakar i små spännband, dom satt vi fast i selen. Baktill i ribborna, hade vi var sitt grimmskaft. Där skulle jag gå oss hålla, lätt att reglera om man vill lägga ann mot låret, eller låta dom släpa i backen.
Gick mycket bra! Hon brydde sig inte om vad vi höll på med för fem öre. Hon var sitt vanliga jag humör, lugn ibland och busig ibland. Gick en bit mot rakbanan och man såg att hon reagerade på Tomas litegrann. Okänd kille, så kanske man skulle kunna skrämma honom lite. Han gick lite längre bak än Mats, vid selen ungefär, ville nog undvika huvudet med tillhörande mun, och hon ville gärna trycka lite mot honom. Helt plötsligt kom en kospark med vänster bak, mot Tomas, men killarna som gick där framme märkte ingenting.
Efter en bit till kom ännu en, och nu träffade hon ribban som gick av. Jag är helt övertygad om att det var Tomas hon var ute efter, för det var på den sida han gick bägge gångerna :) Det var bara att stanna och ta lös bägge och gå tillbaka till stallet. Laga med lite eltejp och dit med dom igen. Hon stog så snällt och bara väntade. Dom har det nog i blodet känns det som. Blir till att fixa något annat att använda, kanske bara några björkslanor eller lite grövre slangar, te x vattenledningsslangar.
Vi tog några svängar runt p´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´å gården, och då uppförde hon sig exemplariskt. Hon är en dam full i fan tror jag, men inte på ett elakt sätt, utan på ett smart sätt.
Här ser man hennes härlig virvel mitt i pannan. Stor och verkligen iögon fallande.
Ett gott tecken?
Å är man liten och måsta göra många olika saker på samma dag, kan man inte annat än bli trött
Man bara blir så jättetrött! Gulliga hästunge!!
Sen tog andra övningar vid. Idag bad vi vår granne Tomas komma och hjälpa oss. Han är absolut inte hästvan, men leda en liten ettåring, ska väl inte vara några problem....ha ha. Hur som helst så stod körning med "släpskaklor" på schemat. Vi använde oss av två tunna träribbor. Ragnhild hade tipsat oss slangar, som vi hade med oss, men i kyla blev dom lite besvärliga att ha att göra med.
Vi började med att Tomas och Mats gick på varsin sida av henne med grimskaft. Jag gick bredvid och bara höll den ena ribban bredvid henne. Provade att lägga den mot magen lite försiktigt. Ingen reaktion. Höll den så att den rörde vid låret lite, ingen reaktion. Hon brydde sig inte alls, så vi beslöt att sätta fast dom.
Mats hade spännt fast panikhakar i små spännband, dom satt vi fast i selen. Baktill i ribborna, hade vi var sitt grimmskaft. Där skulle jag gå oss hålla, lätt att reglera om man vill lägga ann mot låret, eller låta dom släpa i backen.
Gick mycket bra! Hon brydde sig inte om vad vi höll på med för fem öre. Hon var sitt vanliga jag humör, lugn ibland och busig ibland. Gick en bit mot rakbanan och man såg att hon reagerade på Tomas litegrann. Okänd kille, så kanske man skulle kunna skrämma honom lite. Han gick lite längre bak än Mats, vid selen ungefär, ville nog undvika huvudet med tillhörande mun, och hon ville gärna trycka lite mot honom. Helt plötsligt kom en kospark med vänster bak, mot Tomas, men killarna som gick där framme märkte ingenting.
Efter en bit till kom ännu en, och nu träffade hon ribban som gick av. Jag är helt övertygad om att det var Tomas hon var ute efter, för det var på den sida han gick bägge gångerna :) Det var bara att stanna och ta lös bägge och gå tillbaka till stallet. Laga med lite eltejp och dit med dom igen. Hon stog så snällt och bara väntade. Dom har det nog i blodet känns det som. Blir till att fixa något annat att använda, kanske bara några björkslanor eller lite grövre slangar, te x vattenledningsslangar.
Vi tog några svängar runt p´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´å gården, och då uppförde hon sig exemplariskt. Hon är en dam full i fan tror jag, men inte på ett elakt sätt, utan på ett smart sätt.
Här ser man hennes härlig virvel mitt i pannan. Stor och verkligen iögon fallande.
Ett gott tecken?
Å är man liten och måsta göra många olika saker på samma dag, kan man inte annat än bli trött
Man bara blir så jättetrött! Gulliga hästunge!!
Kommentarer
Trackback
