Surpuppa
Igår skulle vi sitta nära och mysa jag och Mats. Qim skulle dra rockarden och Anna motionera där bak. Blev knas redan från början. Qim bara knölade ihop sig och gick nästan inte att styra. Vi hann bara till grannarna, då bad jag Mats kolla in i munnen på Qim, kändes som han lagt tungan över bettet. Jaa, mycket riktigt var det så. Bad honom försöka få den under bettet igen, men det gick dåligt med en tjurig ettåring i ett grimskaft samtidigt. Var bara att vända om in i stallet och byta huvudlag. Hade postkandaret på honom och det har hänt förut att han lagt tungan över, även med ett annat bett som jag använder ibland.
Av med huvudlag, av med vagnen, ut med vagnen och hästen, in med vagn och häst igen och sela på.Sen då så bar det iväg. Jo pyttsan, nu vägrade den tjuriga ettåringen att gå med. Mats hoppade av och gick men henne en bit, sen försökte vi igen. En stund gick det bra, sen stannade hon igen. Tycker nog att Qim går lite för fort och sen är det nog tråkigt också. Så det blev som vanligt, Mats han får gå. Gick bara till skjutbanan och tog genvägen där i skogen och hem igen. Qim han skötte sig då strålande i lokselen, bryr sig inte ett dugga att skakeln tar nere på låret när man svänger. Hästarna fick tillbringa natten ute för det var upphåll och hyfsad temperatur.
Idag hade jag lunchen så åkte till stallet vid elva. När jag gick in i hagen för att hälsa på hästarna kom stallkatten Pelle och gjorde likadant. Totalt orädd katt. Å så härligt att se hästarna, hur otroligt försiktiga dom är när han är där inne.
Gick runt och mellan frambenen på Qim och kramade och gosade.
Sen så kom även Rekylen, så då var dom runt honom alla tre, men han bara gosade på.
Anna var den som helt klart var mest intresserade, farbröderna lessnade efter ett tag. Men lillan hade nog kunnat mjukas hur länge som helst med honom. Gick efter och snusade på honom när han gick iväg. Härligt att se samspelet, för inte en enda liten nafs eller ens i närheten att trampa på honom.
Sen hästarna hade ätit lunch red jag Qim en stund på banan. Riktigt nöjd, han känns kanonfin helt plötsligt. Var inte manisk att bita fast idag heller, det bara flöt på. Man blir så himla glad när allt funkar:)
Sen hem och äta middag och tillbaka vid sjutiden för att köra Anna. Idag var hon ingen surpuppa, utan bara så himla positiv. Tror faktiskt hon tycker det är jätteroligt att dra vagnen. Gick i rask skritt idag också och otroligt rakt, mitt i vägen. Ju fortare hon går, ju rakare blir vägen. Var nästan mörkt innan vi var tillbaka, men det är ingenting som bekommer henne. Inatt får dom sova inne igen, för regnet har redan börjat droppa, skulle visst blåsa ganska häftigt också. Få se hur det blir framöver, snart är dom nog installade för vintern.
Av med huvudlag, av med vagnen, ut med vagnen och hästen, in med vagn och häst igen och sela på.Sen då så bar det iväg. Jo pyttsan, nu vägrade den tjuriga ettåringen att gå med. Mats hoppade av och gick men henne en bit, sen försökte vi igen. En stund gick det bra, sen stannade hon igen. Tycker nog att Qim går lite för fort och sen är det nog tråkigt också. Så det blev som vanligt, Mats han får gå. Gick bara till skjutbanan och tog genvägen där i skogen och hem igen. Qim han skötte sig då strålande i lokselen, bryr sig inte ett dugga att skakeln tar nere på låret när man svänger. Hästarna fick tillbringa natten ute för det var upphåll och hyfsad temperatur.
Idag hade jag lunchen så åkte till stallet vid elva. När jag gick in i hagen för att hälsa på hästarna kom stallkatten Pelle och gjorde likadant. Totalt orädd katt. Å så härligt att se hästarna, hur otroligt försiktiga dom är när han är där inne.
Gick runt och mellan frambenen på Qim och kramade och gosade.
Sen så kom även Rekylen, så då var dom runt honom alla tre, men han bara gosade på.
Anna var den som helt klart var mest intresserade, farbröderna lessnade efter ett tag. Men lillan hade nog kunnat mjukas hur länge som helst med honom. Gick efter och snusade på honom när han gick iväg. Härligt att se samspelet, för inte en enda liten nafs eller ens i närheten att trampa på honom.
Sen hästarna hade ätit lunch red jag Qim en stund på banan. Riktigt nöjd, han känns kanonfin helt plötsligt. Var inte manisk att bita fast idag heller, det bara flöt på. Man blir så himla glad när allt funkar:)
Sen hem och äta middag och tillbaka vid sjutiden för att köra Anna. Idag var hon ingen surpuppa, utan bara så himla positiv. Tror faktiskt hon tycker det är jätteroligt att dra vagnen. Gick i rask skritt idag också och otroligt rakt, mitt i vägen. Ju fortare hon går, ju rakare blir vägen. Var nästan mörkt innan vi var tillbaka, men det är ingenting som bekommer henne. Inatt får dom sova inne igen, för regnet har redan börjat droppa, skulle visst blåsa ganska häftigt också. Få se hur det blir framöver, snart är dom nog installade för vintern.
Kommentarer
Trackback
